ändå hemsk kväll..

Usch, en sån här nattpromenad gör vi helst INTE om!
Tog en promenad med en kompis runt byn. Orkar inte skriva hela historien, men en man började följa efter oss. När vi skakade av oss honom så släpper jag av min kompis och bestämmer mig för att ta en lite längre runda.
 Efter ett tag ser jag exakt samma människa framför mig, Gnistra börjar morra så jag vänder om och går samma väg tillbaka.
Då kommer en annan fram och säger någonting på utländska. Jag rycker bara på axlarna och ökar takten. Vänder mig om och ser BÅDA följa mig.
Ökar takten mer men dom ger sig inte.
Ringer min kompis och ber henne komma och möta mig vid solanderskolan. Kommer dit och ställer mig lugnt för att vänta. Personerna ställer sig 15 meter framför mig och pratar med varandra. När dom ser hur min kompis kommer så går dom.
Skakig i benen med nervositeten som trängdes i halsen så börjar vi gå mot mitt kvarter.
Då plötsligt kommer dom två fram, står 30 meter framför oss. Jag grabbar tag i min kompis, panik i rösten, "vi vänder om, vi vänder om, snälla." Men hon övertygar mig att om vi bara går rakt förbi dom så går det bra.
Sagt och gjort. Vi går rätt förbi dom.
Så snabbt som en iller känner jag hur en av dom drar tag i min luva och vänder mig emot honom. Jag står öga mot öga med människan. Men Gnistra är lika snabb, börjar storskälla mot mannen. Han ryter till och släpper mig. Båda börjar skrika åt oss, jag har tappat Gnistras koppel, men tar min kompis i handen och vi springer, Gnistra hack i häl med oss men är snart framför oss. Vi hör hur dom andra springer bakom oss.
Vi kutar in i mitt kvarter, Gnistra står redan vid porten. Vi låser upp dörren, smäller igen och springer upp, in i lägenheten.
Skakar och kan inte tänka klart. Fortfarande helt skärrad..
Inte ens Gnistras lugna andetag kan få mig att slappna av.