Troya.. Min Troya.. hur ska jag börja?
När jag skulle börja på Grans hundinriktning så hade jag ingen hund. Jag ville verkligen ha en hund och hörde mig för med kennels efter foderhundar och letade och letade.
Så fick jag höra av min mormor att hennes bror hade skaffat en hund. Eftersom jag blev nyfiken så ringde jag och hörde med honom vad det var för något han hade skaffat! Han sa att han hade ångrat sig och ville inte ha en till hund (han hade då en blandras sedan tidigare). Jag fick numret till kvinnan som hade den här hunden för att höra lite om den och att jag kanske kunde ta henne då dom ändå inte kunde ha kvar henne.
När jag pratade med henne så märkte jag att det var min kompis Elins mamma! Det var då deras tik Troya dom skulle göra sig av med. Jag for dit och träffade henne och det första jag tänkte när jag såg hur hon kom springande mot mig var "herregud vilken vacker tik!". Hon var verkligen vacker.
Resten är som man säger, historia. Troya anpassade sig så underbart bra och det kändes hur bra som helst att ta henne till Grans!
När jag fick henne hade hon mest levt som gårdshund, visst hade hon god grundlydnad, men hon hade mycket kvar att lära. Och som hon lärde sig, som hon utvecklades! Det minsta jag kan säga är att jag är stolt över henne. Vi har gått igenom mycket och Troya har aldrig lämnat min sida.
Jag fick höra så många kommentarer under första året på grans om vilket team jag och Troya var, hur man märkte hur hon såg upp till mig, att hon gjorde allt för mig. Det är verkligen sant. Troya är min prinsessa, mitt lilla allt!!
Anledningen att jag inte har henne nu är att jag ska lägga all tid på Gnistra.
Troya är nu hos Elins mormor och morfar, Birgitta och Assar ni är sånt stort stöd och jag kan inte tacka er nog att ni tar hand om mammas prinsessa!
Jag vet inte hur det blir nu under skoltiden men jag vill såklart någongång ha båda hundarna hos mig i Öjebyn. Dom kommer bra överens så det är inte det som är problemet, det är väl det att Troya lever ett härligt pensionärsliv medans Gnistra är mitt i ungdomens härliga år :)
Men ja.. Troya är så oerhört speciell för mig och jag lever verkligen för henne. Den dagen hon inte finns med oss längre det vill jag inte ens tänka på. Men jag vet att vi har många många år kvar! Hon är ju bara 5 år.
Troya, min trogna lojala och genomsnälla hund. Vad jag älskar dig, ord kan inte beskriva .. ♥
När jag skulle börja på Grans hundinriktning så hade jag ingen hund. Jag ville verkligen ha en hund och hörde mig för med kennels efter foderhundar och letade och letade.
Så fick jag höra av min mormor att hennes bror hade skaffat en hund. Eftersom jag blev nyfiken så ringde jag och hörde med honom vad det var för något han hade skaffat! Han sa att han hade ångrat sig och ville inte ha en till hund (han hade då en blandras sedan tidigare). Jag fick numret till kvinnan som hade den här hunden för att höra lite om den och att jag kanske kunde ta henne då dom ändå inte kunde ha kvar henne.
När jag pratade med henne så märkte jag att det var min kompis Elins mamma! Det var då deras tik Troya dom skulle göra sig av med. Jag for dit och träffade henne och det första jag tänkte när jag såg hur hon kom springande mot mig var "herregud vilken vacker tik!". Hon var verkligen vacker.
Resten är som man säger, historia. Troya anpassade sig så underbart bra och det kändes hur bra som helst att ta henne till Grans!
När jag fick henne hade hon mest levt som gårdshund, visst hade hon god grundlydnad, men hon hade mycket kvar att lära. Och som hon lärde sig, som hon utvecklades! Det minsta jag kan säga är att jag är stolt över henne. Vi har gått igenom mycket och Troya har aldrig lämnat min sida.
Jag fick höra så många kommentarer under första året på grans om vilket team jag och Troya var, hur man märkte hur hon såg upp till mig, att hon gjorde allt för mig. Det är verkligen sant. Troya är min prinsessa, mitt lilla allt!!
Anledningen att jag inte har henne nu är att jag ska lägga all tid på Gnistra.
Troya är nu hos Elins mormor och morfar, Birgitta och Assar ni är sånt stort stöd och jag kan inte tacka er nog att ni tar hand om mammas prinsessa!
Jag vet inte hur det blir nu under skoltiden men jag vill såklart någongång ha båda hundarna hos mig i Öjebyn. Dom kommer bra överens så det är inte det som är problemet, det är väl det att Troya lever ett härligt pensionärsliv medans Gnistra är mitt i ungdomens härliga år :)
Men ja.. Troya är så oerhört speciell för mig och jag lever verkligen för henne. Den dagen hon inte finns med oss längre det vill jag inte ens tänka på. Men jag vet att vi har många många år kvar! Hon är ju bara 5 år.
Troya, min trogna lojala och genomsnälla hund. Vad jag älskar dig, ord kan inte beskriva .. ♥
1 kommentar:
Så satana vackert skriviet gumman!!
är stolt över er båda & Älskar er!! :*
Skicka en kommentar